”Fantastisk ny musik kryddat med någon eller några som betytt mycket för nutidens sound i kombination med en gigantisk fest. Svårare än så är det inte.”

I går eftermiddag avslutade jag dagen genom att sitta ner med vår festivalchef, Per, för ett litet snack om festivalen, Sonisphere och trogna besökare. Konceptet för festivalen som Per beskriver det ser ni ovan. Det låter lika enkelt som självklart, men det finns så klart en hel del arbete som ska till för att det blir av.

Vi värmde upp med att prata allmänt om hur det känns så här när vi är i mitten av februari, det har släppts en del artister och arbetet är i full gång.

- Det känns bra. Så måste man ju säga i det här jobbet. Fast med handen på hjärtat måste jag säga att det verkligen känns bra. Vi har redan ett fantastiskt program till festivalen och det kommer bli ännu bättre framöver. Vi säljer plåtar, ja, det känns bra helt enkelt. Än så länge ligger man också på en rimlig nivå när det gäller koffein och nikotin, så rätt lugn är man än så länge.

Självklart var det svårt att inte tidigt komma in på den senaste veckans stora nyhet, Sonisphere. Endagsfestivalen med Metallica som huvudakt har onekligen rört om en del i grytan, inte minst här på vår egen hemsida. Vad är Pers egna tankar kring evenemanget och vad tror han att det kommer innebära för Hultsfred?

- Jag ser det ju mest som ett bevis på att vi har gjort många saker som varit bra, rent historiskt, och att vi har en fantastisk arena, där vi inte bara kan göra en Hultsfredsfestival på även om det är gott nog. Nu kan vi göra ytterliggare en grej, och det är ju inte vilken grej som helst. Det enda besöket i Sverige, det känns så klart otroligt. Självklart fanns det ett resonemang bakom det här, och i grunden så är det så att får man en sån här chans kan man inte tacka nej. Samtidigt får man komma ihåg att hade inte vi gjort det så hade det hamnat någon annanstans, och det hade ju inte känts så kul.

Per fortsätter sedan med att det faktiskt återstår mycket att presentera, såväl för Sonisphere som på Hultsfredsfestivalen. Vilket så klart stämmer. Med dagens släpp har en bit över 20 akter släppts, en knapp femtedel om man ser till historiken. Många besökare är minst sagt ivriga att få veta mer om sommarens festival, något som Per välkomnar med öppna armar samtidigt som orden ”det kan vi inte gå ut med än” är ett återkommande tema för vårt samtal. Just det, att vi inte kan gå ut med saker, kan göra mig som rätt färsk i organisationen stressad ibland. Man vill allt som oftast bara skrika ut allt som är på väg att hända men man får lägga band på sig själv. Hur ser festivalchefen på just den biten?

- Man ska ju vara jävligt tacksam över att vi har en publik som är så engagerade att de tycker att vår informationstakt är för låg. Sen är det ju alltid en avvägning det där med vad man släpper och inte släpper, och inte sällan är vi bundna av kontrakt att släppa vissa saker vid en viss tidpunkt. I den IT-värld vi lever i är ett släpp inte heller bara en pressrelease från oss, utan det ska synkas med management, hemsidor, agenter och så ska det ske world wide också. Det är mycket som spelar in. Men jag blir inte stressad av det, utan tycker att de ska fortsätta att ligga på oss. Det är bara bra. Vi har ett jobb att sköta och vilka ser bättre till att vi sköter det? Men de kommer i alla fall inte bli besvikna, så mycket kan jag säga.

Vi pratar vidare om engagerade besökare och deras betydelse för festivalen och hur resonemangen gick i höstas när det beslutades att flytta festivalen till juli samtidigt som man utökar den till fyra dagar. Vi pratar om huruvida man kunnat lägga festivalen någon annan stans tidsmässigt och hur stora förändringar man kan göra utan att stöta sig med den trogna festivalpubliken. Det är en fantastisk mix av människor att ta hänsyn till när en relativt stor del av besökarna är förstagångsbesökare, samtidigt som en annan stor del av publiken är vana besökare.

- Oavsett var man lägger sig ligger det en festival veckan innan eller veckan efter. Vi kände att vi behövde göra något radikalt. Vi har legat där vi låg sedan 96. Det var ett lyckat val fram till 07 och då ville vi ha till en förändring. Efter en väldigt grundlig research hittade vi det här datumet och det känns väldigt bra. Sen är det så att vanans makt är stor bland festivalbesökare, det ska man inte glömma bort, och det förstår jag. Men vi gör ju inte förändringarna för att det är skoj. Vi gör dem ju för att vi måste av olika skäl, för att förhoppningsvis öka publiken, för att locka hit bättre artister. Det är det primära att ta hänsyn till när vi tittar på sådana saker. Sen ändrar vi också en del på området, men det tror jag bara kommer upplevas till det bättre.

Framåt samtalets slut kommer vi in på mer lättsamma frågor som kommit in, bland annat vilken den bästa spelningen som Per sett på festivalen. Även om han säger sig ha för lite ro att se särskilt mycket som festivalchef så hinner han dra en rätt lång rad av spelningar på ämnet ”den bästa”, men så har han hunnit med ett par festivaler sen starten också.

- Primal Scream 1992, Nine Inch Nails 2005, alla med Union Carbide och första gången Soundtrack var med, The Leather Nun 1986, Ride, Morrisey, Mano Negra, Mary J Blige, Manic Street Preacher, Nick Cave, PJ Harvey, Thåström, Rocket From The Crypt, 16 Horsepower, Emmylou Harris, Olle Ljungström, New Order,  Peaches och 73 till.

Med det avslutar vi samtalet för den här gången. Vi får med största sannolikhet anledning att komma tillbaks med ännu mer frågor under våren.