Det spelar ingen roll hur mycket än Per Sinding Larsen tyckte att han fuckade up i direktsändning, eller hur lite engagemang jag känner för konceptet med kända musiker som lagar mat som sedan avsmakas av programledarna, eller att tre låtar vardera från Laleh och Tellier kanske inte är exakt det som sätter mitt hjärta i brand. Jag är ändå så tacksam över Popcirkus.
Ända sen Musikbyrån började sända "exklusiva" livekonserter från '77 istället för att göra program. Ända sedan Expressen Fredag och Aftonbladet Puls went chockrosa och mode. Ända sen MTV annonserade att för att vinna tillbaka sin förlorade publik så ska de satsa ännu mer på reality-serier. Ända sen ZTV började rulla runt hela tablån på typ tre rnb-videos (fast sen slutade med det och blev bra igen - men nu har jag inte den kanalen längre så det är fortfarande en förlust).
Man har ju bara gett upp i någon slags tyst resignation. Accepterat faktum. Inte orkat bry sig för mycket om saken. Men faktum är att jag saknar när det får handla bara om musik - nutida händelser inom musik - jag saknar när SVT gör musik med en omsorg som nästan bara de kan.
Jag älskar att jag kan luta mig tillbaka i soffan med en kopp kaffe en onsdagskväll och njuta av 1,5 timme om något jag faktiskt bryr mig om mer än som distraktion eller tidsfördriv.