...crazy motherfucker named Åsa.
Fin dag i dag. Kul att ersätta Cyndi med Cube. Många har kommenterat att Ice Cube är en långt bättre bokning. Nu vet jag inte om jag vill gå riktigt så långt, för mig går de inte att ställa mot varandra på det sättet, och Lauper har ändå ett flertal poänger med sig som hon är praktiskt taget ensam om (jag pratar så klart om håret... smyckena? Nej jag vet inte. Men det är Cyndi Lauper!). Jag är ledsen att hon ställde in. Men jag är sjuuuuukt glad att Ice Cube kommer. Det var ju ändå planen från början. Det blev lättare att slicka sina sår över en utebliven Lauper nu. Det kommer blir så grymt i sommar, så många konserter som kommer vara rentav spännande att gå på, förutom det faktum att de kommer vara bra. Så ska det vara på festival tycker jag. Det kittlande momentet.
Igår var det rosévin på terassen på Lydmar hotell, i anslutning till en tre låtar lång showcasespelning av Regina Spektor. Rummet där hon och flygeln skulle underhålla oss var ungefär lika stort som min garderob (ok jag överdriver, men det var inte stort) och packat med folk som alla ville se en skymt av Spektor. Jag lyckades faktiskt med konststycket halvvägs in i konserten, hittade en glugg mittemellan två personers nackar som öppnade sig lite då och då när de gled ifrån varandra. Där var hon. Hon och sitt röda hårsvall. Precis som man tänker sig henne.
Hon öppnade med nya låten Blue Lips. Den var fantatisk. Vid det tillfället stod jag dock fortfarande ute på terrassen pga platsbrist inomhus, och andra personer i min omgivning var inte riktigt lika tysta och andäktiga som man kan tycka att de bör vara.
Hon följde upp med Summer In The City från förra skivan Begin To Hope. Första textraden lyder "Summer in the city is cleavage, cleavage, cleavage" och här skrattade folk med henne på det där sättet som man gör på en riktigt intim spelning där artist och publik verkligen delar stunden.
Finalen blev piano-anthemet och genombrottslåten från debutskivan: Us. Den var sjukt fin. Imponerande pianospel där. Spektor i sitt esse.
Sen var det slut. Nästan snabbare än man hann förstå. Men tillräckligt för att man skulle aktivera sin längtan efter sommarens spelning på Hultan på allvar.
Prenumerera