Stack iväg på en liten sväng runtom landet i onsdags. Kom tillbaks i morse för att mötas av att datorn som vi använder som kontorsstereo har dött. Tack för lång och trogen tjänst... Och nu då? Nu måste vi hitta en ny lösning, för det är kusligt tyst på kontoret just nu! Specielt som Cornelia inte är kvar heller. Räddningen kan förvisso vara om Bozo kommer in och gastar här i morgon. Så länge det inte bara är Håkan som sitter och i tid och otid hasplar ur sig "du vet vad som gäller, eller?". Helt tveklöst önskar Håkan i smyg att han var Eye'n I, men han landar rätt långt ifrån, trots idoga försök.

I lördags vred jag upp peppen inför sommaren med ett par snäpp när jag var på Cirkus och såg Thåström. Det var, med blygsamma ord, fantastiskt. Det var energi och ett engagemang som jag till viss del saknat de senaste gångerna jag sett honom. Stor variation på låtarna, hela tre stycken från den första, självbetitlade, solodebuten som jag håller som favorit. Jag kände mig helt överkörd när jag gick där ifrån, med rysningar längs ryggraden. Det känns skönt att redan nu veta att jag kommer se honom åtminstone en gång till i år.

Igår blev det en långkörare, igen. Lång dags färd mot bandsläpp. På eftermiddagen gav jag en hjälpande (?) hand till packningsgruppen och var inte hemma förns nio.

Sen jag började jobba här (praktiken är över även om jag kommer få dras med det här namnet i all evighet..) har jag tänkt att det inte skulle bli samma sak när det vankas bandsläpp. Ni vet, nervositeten och förväntningarna. Men det är det, eller, det är nästan ännu mer nervöst. Förr om åren kunde man sitta på spänn i flera dagar när man visste att något skulle komma. Minns ifjol när jag satt uppe halva natten och hoppades, hoppades så innerligt på Rage och det vrål som sen följde när hemsidan förbyttes till en svartvit bild på morgonkvisten. Nu är det samma sak, fast ännu mer. Det är något med själva släppet, och jag sitter och uppdaterar startsidan som en tok fem i nio, fast jag vet vad som kommer stå där. Kalla mig dum i huvudet, men jag antar att det är gamla synapser som helt enkelt vägrar anpassa sig. 

Så idag då. Om jag är nervös och peppad dagarna innan blir jag dum i huvudet på riktigt när vi väl har släppt. Det är hur skönt som helst, men jag har inte lärt mig hur man hoppar på nästa uppgift på samma sätt som de andra här. 

Personligen var dagens släpp det mest efterlängtade med Kings of Leon, Thåström, och Cult of Luna (som alltså var vad som mullrade i mina lurar förra veckan...) som favoriter. 

KoL och CoL i all ära, men när det mesta Thåström gjort återfinns i skivsamlingen så har han en egen plats i årets line up, som det namn som jag är absolut gladast över. På lördag drar jag upp till Stockholm och ser honom på Cirkus, och eftersom jag inte hunnit få nya plattan till dess blir det första lyssningen på mycket av det nya materialet, bortsett från "Den druckne matrosen", "Bara om min älskade väntar" och "Kärlek är för dom". Humöret kunde inte vara annat än på topp!