Vi är på ledningsmöte i Göteborg. På kvällen ska vi gå på någonslags Grammisaktig branschfest. Och av nån anledning är mina föräldrar med på mötet.

På mötet berättar Festivalchef-Per att vi från och med nu kommer ha tre festivalchefer - han och Putte ska vara "mellanfestivalchefer", medan Grafiker-Bozo ska bli den övergripande chefen.

Plötsligt ställer jag mig upp och säger att jag säger upp mig med omedelbar verkan. Min mor börjar gråta.

På kvällen blir jag inte insläppt på den Grammisaktiga branschfesten. Mitt namn är struket från gästlistan och jag inser att jag är arbetslös.

Sen vaknar jag. Klockan är över åtta och jag har försovit mig.

Givetvis var jag tvungen att ringa till Bozo och berätta.

Bozo: Du, det låter som att du har issues med mig...
Jag: Nä, inga som jag vet om.
Bozo: Februari och du har redan mardrömmar om mig. Fatta hur det kommer bli i april...

I morgon är det Grammis. Då ska man hylla alla grymma svenska artister.

Frågan är vad vi ska hitta på. Äh, vi kommer nog på nåt kul. Är ju flera, flera timmar kvar.