Säga vad man vill, men Karin Dreijer är inte ett fan av uppenbart. I dag fick jag reda på att Cecilia Nordlund (ni vet - f.d. Souls och Monkeystrikes...) tydligen är med på nya Fever Ray-plattan. De gör en duett. Jag tror att det är på "Concrete Walls". Men jag är inte säker. När jag hörde om det så tänkte jag att jag skulle vässa öronen och lyssna noggrannare nästa gång, jag tänkte i min enfald att det borde vara ganska enkelt att utröna Cecilia när man väl vet att hon ska finnas där någonstans. Men nej. Inget klokare blir jag. Kan vara mina lousy resehögtalares fel, eller så har det något att göra med att 90 % av sånginsatserna på skivan är pitchade till oigenkännlighet (heter det så? Jag är så lördagstrött...).

Det spelar väl egentligen inte så där värst med roll. Skivan är genomgrym i vilket fall som helst. Men det är kul kuriosa.

Cecilia släpper förresten snart solodebut under namnet Cilihili. Jag tror det är 18 februari. Den är så sjukt bra. Och helt bångstyrig. Cecilia ocensurerad - precis så som Sverige har längtat efter att få höra henne. Eller så är det bara jag och några till som gjort det - men då är det för att resten av världen inte vet vad de saknat.

Det var väldigt länge sen som en skiva på svenska dominerade min vardag. Men nu har det hänt och det är Ossler. Den nya plattan "Ett Brus" har snurrat konstant i flera dagar nu.

Check it out: Ossler - Ett Brus

Som Åsa skrev finns det annat vi ägnar oss åt, utöver ett överdrivet musiknörderi, nämligen våra eminenta badminton och bandykvällar i en liten skolgympahall ett par gånger i veckan. Klart som fan vi ska dela med oss mer av dessa höjdpunkter. Skönspelet är kanske inte alltid närvarande, men sen vi började i höstas har vi klättrat rätt snabbt till en hygglig nivå. 

Nu har vi precis haft årsmöte. Det tog en halvtimme och sen drack vi kaffe och åt macka.

Precis innan årsmötet hände två saker:

1) Det tog mig ett tag innan jag kom på vilken låt det var - men sen slog det mig. Lyssna på Jukebox The Ghosts tolkning av Ace Of Base's gamla dänga It's A Beautiful Life. Jag tycker det blev svängigt!

2) Min Outlook lever igen. Jag är glad.

Nu är det snart innebandy i Råsebäckhallen med några av de fittaste kontorsråttorna i Hultsfreds kommun.

Låt oss för en gång settla det här - innebandy eller badminton?

Jag är stark förespråkare av innebandy. Men jag känner mig rätt ensam med det. Motviljan är hög, det är tur att till och med tanet Durmér har börjat hulla till sig så att de ändå pallrar sig till träningen.

Ibland kan livet vara roligare. Som nu. Två bokslut och tre årsmöten tvingar bort fokus och tid från det kreativa arbetet - och mitt i det uppstår också datahaveri när outlooken bara vägrar öpnna några mail åt mig längre. Efter att ha ignorerat det senaste faktumet i två veckor och enbart jobbat från webbmailen så kapitulerade jag till slut i dag och kallade in Data-Micke. Trots att jag mycket väl vet att det innebär timmar väntande medan han tålmodigt som bara en datatekniker kan vara går igenom systemet, rensar och testar potentiella bot.

Nu har jag ätit lunch. Plinkat på en opluggad elgitarr i en halvtimme. Tagit ett varv runt huset. Pratat med Håkan. My options are running low. Snart måste arbete ske.

Men ryktet har i alla fall gått att mer har trillat in på bandfronten. Så det är ju ändå bra. Måste man välja så är det ju trots allt att det rullar på som det ska. Jag offrar gladeligen mitt eget välbefinnande för några bra bokningar.

Ja du Bozo, det spelar ingen roll var i universum du sitter - din totala drygness slår igenom väder, vind och tjocka väggar. När jag känner efter är jag faktiskt irriterad på dig i denna stund, ett slags latent, mentalt myggbet. Våga inte dyka upp här utan ett snyggt affischförslag nästa vecka bara...

Det bästa med att jobba från två platser som jag gör i Hultsfred och i Linköping är att man kan vara hur störig och jobbig som helst - ingen hinner komma på vilket ärkemongo man är... (förutom Åsa)

Over and out /Bozo